- Skriven av Anna Nordström
textilartenom och tf verksamhetsledare för Österbottens hantverk rf
Vi människor har en fördel i att vi kan anpassa oss enligt utveckling. Så har vi överlevt och utvecklats sedan mänsklighetens begynnelse. Så överlever vi och utvecklas också idag i stunder av kris och förändringar.
När covid-19 i våras blev högaktuellt var vi säkert många som ställde oss själva frågan, vad gör vi nu? Det gjorde också jag. Allt och alla påverkades i någon mån, vissa mer än andra. Speciellt de kreativa näringarna var utsatta, föreställningar, happenings och kurser ställdes in. Kunderna kom inte längre till butiken. Allt stannade upp, saktade av. Vi höll andan och följde med läget. Insåg att något måste göras om vi ska ta oss igenom det här.
När distansundervisning uppmanades intalade jag mig, som lärare inom kreativa och till största delen praktiska ämnen, att det här går inte. Vävning kan man inte undervisa på distans tänkte jag. Men när jag ställdes inför valet att avbryta kursen och inte undervisa alls eller att fortsätta på distans så var valet sist och slutligen rätt enkelt. Ett alternativet var att inte alls nå ut till deltagarna som då skulle gå miste om sin kurs och jag igen skulle gå miste om arbetserfarenhet och, inte att förakta, inkomst. Det andra alternativet var att tänka om. Och det gjorde jag. Jag formade mig, jag anpassade mig, klev utanför min comfort zone och blev lite av en youtuber, testade, utvecklade och lärde mig en massa nytt. Jag omformade mitt sätt att tänka och se på vad kunskap och undervisning kan vara. Och i slutändan blev det riktigt ok. Vävning på distans är kanske inte att föredra i långa loppet, men just då blev det en lösning som visade sig vara uppskattad och lärorik för alla parter. Och nu vet jag att det mesta är möjligt.
I så många andra branscher har vi sett goda exempel på vad anpassning innebär. För alla som har kundkontakt av något slag klipptes den fysiska kontakten av mer eller mindre över en natt. Vad gör man då? Om kunderna inte kommer till en, måste man själv komma till kunderna. Det kan tyckas som en självklarhet, men det var säkert många, liksom jag, som tvingades stanna upp och tänka till. Hur gå vidare för att anpassa sig till situationen? Så att man kan gilla läget igen och nå ut. För alternativet att inte ändra sig och ge upp, det finns inte i vår finländska mentalitet.
Under sommaren drog vi en gemensam lättnadens suck när vi igen åtminstone delvis kunde gå tillbaka till det som var det gamla normala, det trygga, bekväma. Njuta lite av att vara inom den egna comfort zonen igen. Men när sommaren övergår till höst är det återigen dags att vakna upp, påminna sig om att det nya normala kanske är här för att stanna. Vi kan nog inte gå tillbaka till det som en gång var. Covid-19 kom med kaos, med förändringar och krav på anpassning. Och en del av förändringarna kommer nog att bestå. I våras tvingades vi till kreativa lösningar, som många gånger visade sig vara riktigt bra, en positiv utveckling. Jag hoppas att alla kreatörer som kämpade i våras kan se med tillförsikt på framtiden, våga utveckla sig själv ännu mera, inspireras till att tänka ännu steget längre för att uppnå en ännu bättre plattform att fungera på. Tack vare vår förmåga att anpassa oss, tänka om, tänka nytt och forma oss själva och vår omgivning så kommer vi att överleva. Kreativiteten gör oss till överlevare.
***
Blogikirjoitus on laadittu osana Creve 2.0 -hanketta. Creve 2.0 -hankkeessa rakennetaan luovien alojen valtakunnallista yrityspalveluverkostoa ja uusia tulevaisuuden tarpeisiin vastaavia palveluja luovien alojen yrittäjille ja luovan osaamisen hyödyntämiseksi muilla aloilla. Hanketta koordinoi Humak ja sen toteutusaika on 05/2018 – 12/2020. Hanke on rahoitettu Luovan osaamisen ESR-ohjelmasta.
